Hjärnans Dag - Vi pratar hjärna

Igår anordnade Hjärnfonden för första gången Hjärnans Dag med undertiteln "Vi pratar hjärna". Tillställningen ägde rum i Folkets hus i Uppsala där ungefär 450 deltagare fick höra ett flertal föredrag om hjärnan - dess funktion och sjukdomar.

Arrangemanget invigdes av Hjärnfondens ordförande Kjell-Olof Feldt och som moderator ansvarade konstnären Stina Wollter. Senare kom hennes far skådespelaren Sven Wollter upp på scenen och berättade om sin personliga erfarenhet av demens. Hans mor drabbades nämligen av demens innan hon dog. Han sa flera tänkvärda saker, bland annat ett citat som lät ungefär så här: Vi lever i parantesen mellan evigheten och evigheten.

Professor Lars Olson började med att beskriva i grova drag hur hjärnan fungerar och han tog upp flera fascinerande specialfall, t ex om en av den ryske forskaren Lurias försökspersoner kallad 'S' som hade förmågan att minnas allting han hade sett eller hört. Han saknade förmågan att glömma. Han kunde få se en sida fullskriven med ord som ma, ka, da, ma, ra, da, pa, sa, fa, ra, ka osv under en kort stund och sedan kunda han läsa upp den ur minnet ordagrant, till och med många år efteråt. Detta gällde allt han såg. Fallet finns beskrivet i boken "The mind of a Mnemonist" av Luria. Ett skäl till att han mindes så bra var antagligen på grund av att han hade en extrem form av synestesi, dvs han upplevde flera sinnesmodaliteter när han presenterades för en. Olson pratade även om Kim Peek som har ett savant-syndrom och som bland annat minns över 9000 böcker ordagrant. Han kan läsa ett bokuppslag på ungefär 10 sekunder. Peek har stått som inspiration till Dustin Hoffmans rollfigur i filmen Rain man.

Under ett senare föredrag berättade Lars Olson om beroendesjukdomar. Han var mycket noga med att påpeka att beroende verkligen är en sjukdom och att personerna som drabbas inte rår för det. Droger och beroendeframkallande beteenden 'kidnappar' hjärnans belöningssystem. De kan dessutom förändra vissa bansystem i hjärnan för resten av livet. "Beroende är en kronisk, obotlig, svårbehandlad hjärnsjukdom som drabbar hjärnans belöningssystem" ansåg Olson. En hel del beror på ärftliga riskfaktorer. Om vi lär oss förstå dessa faktorer så kommer vi förhoppningsvis att bättre kunna hjälpa de människor som drabbas.

Läkarna Björn A Svensson och Lennart Persson beskrev hur det går till när man tar hand om en hjärn- eller skallskadad person från en olycksplats med hjälp av intensivvårdshelikopter. Tiden är en mycket viktig faktor. Om man behandlas inom 4 timmar vid en akut subduralblödning blir 60-70 procent bra. Sätts behandlingen istället in senare än 4 timmar så dör en stor andel av patienterna. Vid epiduralblödningar, som ofta drabbar unga människor vid lindrigt våld, så blir i princip alla bra om de behandlas inom 2-3 timmar medan många dör om behandlingen sätts in senare.

Psykologen och universitetslektorn Åke Pålshammar beskrev målande om hur det är att drabbas av depression, vad det sätter igång för mekanismer och vad det finns för idéer om vad sjukdomen kan bero på. Ett intressant forskningsrön är att man kan se att personer med en mer negativ depressiv hållning verkar ha högre aktivitet i höger frontallob jämfört med vänster. De med en mer positiv framåtriktad hållning verkar ha högre aktivitet i vänster frontallob jämfört med höger. Detta har man även kunnat se hos spädbarn och denna grundton skulle därför kunna vara något medfött. Ängsliga personer verkar ha ökad aktivitet i höger amygdala jämfört med vänster. Miljön är naturligtvis även av stor betydelse. Tidig stress i barndomen har visats ge ökad stresskänslighet under senare delar av livet. Man ser även att nervcellsnybildning till hippocampus minskar vid depression och att stark stress gör att hippocampus krymper. Pålshammar tog även upp att gen-allelen för serotonintransportören i vissa neuron finns i en kort och en lång variant och att om man har den korta varianten så verkar aktiviteten vara högre i amygdala och man löper större risk att känna ångest. Dessutom fungerar inte antidepressiva SSRI-läkemedel lika bra på dessa personer.

Professor Lars Lannfelt beskrev vad man vet om vad som händer på biokemisk nivå i hjärnan hos en person som drabbats av Alzheimers demens. Ett viss protein, beta-amyloid, ansamlas i stor mängd som så kallade plaque i en del av hjärnans neuron så att dessa dör. De här proteinerna finns naturligt i kroppen men av någon anledning går något fel i produktionen av dem. Lannfelt försöker hitta antikroppar som kan binda till förstadierna till dessa proteiner så att plaquen inte ska bildas. För närvarande finns det bara mediciner som förbättrar symtomen vid sjukdomen men som inte bromsar själva sjukdomsutvecklingen.

Till sist föreläste professor Annica Dahlström om skillnader mellan manliga och kvinnliga hjärnor. Enligt Dahlström är det viktigare att tala om hjärnans kön än om den perifera kroppens kön. Beteende, perception, prioriteringar och personlighet varierar till viss del beroende på om hjärnan är maskuliniserad eller femininiserad. En kvinna kan ha en 'manlig' hjärna och vise versa. Hur hjärnan utvecklas i dessa könsperspektiv verkar bestämmas av könshormon-balansen under fostertiden. Testosteron formar en manligare hjärna och östrogen formar en kvinnligare hjärna. Dahlström beskrev ett flertal egenskaper som skiljer mellan könen. Män är generellt bättre på spatialt tänkande och abstrakt matematik samt verkar mer dominerande, risktagande och aggressiva. Kvinnor är generellt bättre på vissa språkliga förmågor och praktisk matematik samt verkar vara mer omhändertagande och empatiska. Kvinnor har bättre ljuduppfattning och fingertoppskänslighet. Ett flertal egenskaper kan ses redan hos spädbarn. Flickor reagerar mer på svaga ljud, är mer intresserade av ansikten, gör mycket ljud mot mamman men störs av starka ljud. Pojkar är mer ljudokänsliga, intresserar sig för saker, pratar inte lika mycket och gillar saker som låter. Även om man kan se generella skillnader mellan könen så har de flesta en mosaik av både manliga och kvinnliga egenskaper i hjärnan.

Intressant är att man kan se flera skillnader i hjärnan mellan heterosexuella och homosexuella människor inom ett kön och där t ex homosexuella män mer liknar kvinnor i vissa kärnor i hypothalamus som har med partnerpreferens att göra. Dahlström säger att homosexualitet är en normalvariant och ingen sjukdom. Homosexualitet varken kan eller behöver botas. Man har även hittat en annan kärna i hypothalamus som är involverad i könsidentitet och som skiljer hos transsexuella. De har så att säga fel hjärnkön jämfört med kroppskönet.

Hjärnfonden är en ideell insamlingsstiftelse med syfte att stödja forskning och sprida information om hjärnan och dess sjukdomar. Hjärnrelaterade sjukdomar drabbar fler människor än cancer och kostar samhället stora summor pengar, men hjärnforskningen får bara en tiondel jämfört med de resurser som satsas på cancerforskning. Var tredje person i Sverige drabbas någon gång under sitt liv av en hjärnsjukdom.