Jaktsamarbete mellan två olika fiskarter

Samarbete mellan djurarter är ovanligt, men nu läste jag på Malin Sandströms blogg Vetenskapsnytt om en studie publicerad i PLoS Biology. I artikeln redogör de för hur två olika rovfiskarter samarbetar och kommunicerar med varandra för att lyckas fånga byten. Rovfisken Plectropomus pessuliferus (eng. grouper) jagar ute i det fria vattnet runt korallrev medan rovfisken muränan jagar inne bland korallreven och kan nå in i trånga utrymmen. Bytesfiskar flyr från den ena rovfiskartens attackförsök och då kan den andra arten fånga bytet istället. Man har upptäckt att de två rovfiskarterna ofta simmar tillsammans och att när hungriga P. pessuliferus vill jaga så skakar de på huvudet för att meddela det till muränan. Rovfiskarna sväljer bytet helt och delar alltså inte med sig av bytet, men uppenbarligen så är det effektivare för de två arterna att jaga tillsammans. De tjänar på samarbetet även om de inte delar med sig.

I Frans B.M. de Waals sammanfattande artikel i PLoS skriver han att vi människor antagligen övervärderar vår egen kognitiva förmåga, att den inte har den stora betydelse vi tror för komplexa beteenden, samt att vi antagligen undervärderar många "lägre" djurs intelligens. Som han skriver i artikeln, det är egentligen fel att inordna oss och alla djur i någon form av evolutionär stege. Djur är anpassade till en viss nisch och uppvisar intelligenta beteenden i förhållande till deras eget levnadssätt och de utmaningar de möter.

Tänkte att jag kan ta upp ett samarbete mellan djur som förekommer här i Sverige. Olika småfåglar såsom svartmes, blåmes, tofsmes, talgoxe, kungsfågel, talltita och trädkrypare samlas ofta i flockar som drar runt och söker föda i träden. De verkar inte konkurrera om födan då de letar mat på olika delar av träden. Däremot får de extra skydd mot rovfåglar eftersom fler fåglar i mesflocken innebär fler ögon som kan upptäcka faror. Fåglarna har liknande ljud för att varna för fara.

(Rättelse angående mesarnas konkurrens ifrån en evolutionsbiolog insatt i mesarnas beteende: "Mesarna konkurrerar, men pga av storleksskillnader (=dominans) blir de minsta hänvisade till de yttersta delarna så att konkurrensen blir mindre. Tar man bort talltita och tofsmes (de dominanta) tar svartmesarna över de inre delarna av trädet. Så fördelningen är ett resultat av konkurrens." De är alltså konkurrerande arter med avseende på födan precis som rovfiskarna ovan, men mesarna samverkar genom att upptäcka faror.)

Länkar:
• Artikeln i PLoS: Redouan Bshary - Interspecific Communicative and Coordinated Hunting between Groupers and Giant Moray Eels in the Red Sea
• Vetenskapsnytts blogg om fisksamarbetet.
• de Waals sammanfattning i PLoS om den vetenskapliga artikeln
• ScienceDaily om studien.

Film 1: En grouper som signalerar till en vilande muräna.
Film 2: En grouper och en muräna som simmar iväg tillsammans efter att groupern har signallerat.
Film 3: En grouper som signalerar ovanför gömstället för ett byte som undkommit jakten.
Film 4: En muräna som kommer till stället där groupern har signallerat